Previous:
Efter frukosten springer jag upp på mitt rum. Jag chekar mobilen, ett sms.
”Bussen kommer om 3 min, skynda dig!” från Eric.
Jag tar min väska och springer ner. Jag tar snabbt på mig skorna och tar jeansjackan. Jag flyger ut genom dörren och skriker ett ”hejdå” till mamma.
Jag springer till busshållsplatsen och där står Eric och väntar.
”Att du alltid ska vara precis.” suckar han.


Bild 1: När de kysser varandra vid skolan Bild 2: När grabbarna spelar basket Bild 3: När grabbarna går hem

---

”Förlåt mig då, jag glömde bort tiden.” svarar jag.
”Jodu, jag märkte det.”
Jag ger honom en bitchblick och han bara skrattar åt mig. Precis då kommer bussen.

När bussen stannat utanför skolan går vi av och genast hör jag Alexandras skrik från andra sidan skolgården.
”ELINA!”
”Vi ses senare.” säger jag till Eric och kysser honom. Sedan springer jag till Alex. Hon kramar mig och säger:
”Vad är det med dig och Eric?”
”Vad menar du?” frågar jag oskyldigt
”Jag såg hur du kysste honom.” säger hon och tittat misstänktsamt på mig.
”Jaja. Vi träffades igår och han kysste mig. Nu vet jag varför han varit helt off.” svarar jag.


Eric's perspektiv
Det känns underbart nu när jag fått berätta för Elina varför jag varit helt off. Men jag skäms för det som hände. Jag ska aldrig, ALDRIG, göra om det. Jag ångrar det så. Jag förlorade väldigt många vänner för att jag var så jävla dum i huvudet. Men nu vet jag, jag ska aldrig falla tillbaka igen. Jag ska kämpa för att få Elina. Hon ska bli min, hon är så jävla underbar.

Simon avbryter mina tankar.
”Ey, Eric. Hänger du med till basketplan?”
”Ah, självklart!” svarar jag och stänger skåpet. Sedan går vi alla grabbar genom korridoren mot basketplanen. Jag älskar basket. Att få spela med grabbarna är det bästa som finns. Inga fördommar, ingen som klagar på en. Man får vara vem man vill och vi bara spelar. Tills vi inte orkar mer. Det är helt underbart.

När vi kommer fram så delar vi in oss i lag. Det blir fyra i varje lag. Jag, Simon, Matt och Lucas mot Ryan, Chris, Patrik och Liam.
Uppkast – mitt lag tog bollen – vi rör oss mot målet – jag tar bollen och hoppar – MÅL!
Uppkast igen – andra laget tar – Lucas snor bollen – Simon kasta mot mål – missar.
Andra laget tar bollen – Matt tar bollen – jag får en pass – kastar vidare till Lucas – han driblar mot mål – han kastar – MÅL!

Sådär håller vi på i nästan tre timmar. Efter basketen går vi in i skolan och hämtar våra väskor. Sedan går vi alla hem. Vi bor alla mot samma håll, så vi sällskapar. Skolbussen har slutat gå, då klockan är nära halv sju. Simon lämnar vi först, strax därpå ska Patrik hem och sedan jag. Stackars lilla Chris. Han bor längst bort. Men men, han får väl skylla sig själv, hehe.

När jag kommer fram så ringer min mobil.
”Hallå?” svarar jag.
”Hej!” hör jag Elina's röst säga glatt.
”Hej babe!” säger jag glatt.
”Babe? Jaså du.” säger hon och jag hör att hon ler.
”Yes, du är min babe.” säger jag glatt.
”Tänk om jag inte vill vara det då?” frågar hon och skrattar.
”Du får vara det ändå.” svarar jag och skrattar.
”Okej då, men har du lust att träffas?” frågar hon. Jag känner hur ett leende kommer fram, ett stort.