You are my life now - episode 3

2011-08-12 - 07:00:00
Previous:
”Förlåt, skrämde jag dig?” frågar Eric.
”Ja, det gjorde du” svarar jag och reser mig.
”Det var inte meningen” säger han.
”Okej, nu vill jag ha en förklaring.” säger jag snabbt.




Bild 1: parken Bild 2: Elinas mobil Bild 3: När de kysser varandra utanför Elina.



ELINA'S PERSPEKTIV

”Okej… Du ska få en förklaring…” säger han och börjar gå längs gatan.
”Ja, det är du skyldig mig.”
”Alltså, det är så att… Förra året, så liksom, eh, ja, alltså. Okej, det jag nu ska berätta skäms jag för. Men jag tänker ändå berätta, då jag är skyldig dig en ursäkt.” Han tog ett djupt andetag och tittar på mig, rakt in i själen. Jag ryser till och vänder bort blicken, och han fortsätter berätta. ”Jo, förra året efter vår fotballs match så var det fest, för att fira att vi vann. och den där festen, den var inte helt normal. Killarna där hade med sig massa droger och de föreslog att jag skulle testa. Men jag ville inte, men de tjatade och tjatade. Så till slut testade jag deras droger de hade med sig, endast för att de skulle hålla käften. Jag ångrar sjukt mycket idag att jag testade, för efter den festen blev jag fast. Jag började använda droger varje dag, och till slut fick mina föräldrar reda på det, och de tog min mobil, och allt.” Han tog ett djupt andetag och jag såg på honom att han skämdes. ”Min mamma blev orolig för mig. Tydligen så såg jag ut som ett vrak. Så efter det tvingade mamma mig att….”
Jag kan inte fatta att han tagit droger, att han använt droger i flera månader, det är därför han inte pratat med mig. Och jag som trodde att han inte ville ha mig. Jag ville inte prata med honom, men nu vill jag plötsligt aldrig lämna honom.
”Så, det är därför jag varit helt off senaste månaderna.” säger han och tittar på mig.
Jag kan inte fatta att han varit på behandlingshem.
”Elina? Lyssnade du ens på det jag sa?” frågar han.
”Ja, ja. Det gjorde jag. Nu förstår jag varför det blev som det blev.” säger jag och ler.
Han tittar på mig och ler.

Efter 2 timmar har vi hamnat i parken, som ligger 30 min från mig. Vi har pratat om allt. Jag har verkligen saknat tiden med honom. Han tittar på mig och ler, jag ler tillbaka. Plötsligt börjar min mobil ringa. Jag tar upp den och svarar.
”Hallå?”
”Elina, klockan börjar bli mycket. Dags att komma hem kanske.” säger mamma och jag hör att hon ler.
”Ja, det ä det nog kanske. Vi är i parken, kommer hem om ca 30 min.” säger jag och vi lägger på.
”Röra oss mot ditt place?” säger han och ler sådär snett som jag smälter för.
”Yes, klockan är ju trots allt halv tolv.” säger jag. ”VA?! Är klockan hav tolv?!” skriker jag sen när jag verkligen fattar hur mycket klockan är.
”Ta det lugnt. Vad skulle hända? Det är lampor överallt, plus att jag aldrig skulle låta någon röra dig.” säger han.
Jag tittar på honom och ler. Han tar min hand och håller ett stadigt grepp.

Under hela vägen hem håller han ett stadigt grepp om min hand. När vi står utanför mitt hus säger jag god natt. Eric tar ett steg närmare mig och kysser mig. Jag lägger armarna runt hans hals och kysser tillbaka. När kyssen tagit slut kan jag inget annat än le.
”Vi ses.” säger Eric och ler sitt snea leende.
Jag nickar och går in huset. Jag låser efter mig och går in i vardagsrummet där mamma sitter och tittar på tv.
”Hade ni trevligt?” frågar mamma när jag kommer in, hon tittar inte på mig.
”Ja, vi hade jättetrevligt. Inte förrän idag insåg jag hur mycket jag saknat honom.” svarar jag.
Mamma tittar på mig och ser att jag har världens största leende på läpparna.
”Jaså, hade ni så trevligt? Hände något speciellt?” frågar hon och ler.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: