Previous:
Vi går in på mammas affär, och börjar direkt titta på kläder. Min mamma är riktigt modeintresserad, vilket märks på kläderna i hennes affärer. De är riktigt snygga. Hon är ju så pass ung att hon vet vad som är inne och vad ungdomar nu för tiden vill ha på sig. Dock brukar ju jag hjälpa henne. Men hon är riktigt cool. 30 min senare så provar jag kläder för fullt. Jag hittade 3 par jeans, 6 tröjor, 2 klänningar och 3 par shorts. Allt passade perfekt.
”Mamma? Kan jag få de här kläderna?” frågar jag snällt.
”Ja visst, ta med dig kläderna så går vi till kassan.” svarar hon.


Bild 1: Elina's varma choklad Bild 2: CSI Miami Bild 3: Elina's display när Eric ringer

---

ELINA'S PERSPEKTIV

Jag gör som hon säger, tar kläderna så går vi till kassan. Eftersom mamma äger företaget får vi alltid 75%. Mamma hade också hittat några kläder, och allt tillsammans blev 2 955 dollar.

När vi är klara går vi till närmaste café. Mamma beställer en latte och en bulle, medans jag tar en varm choklad med marshmallows och en cheesecake bit. Under tiden vi fikar pratar v om allt möjligt.
”Hur blev det mellan dig och han Eric, heter han väl?” frågar hon helt plötsligt.
”Ingenting hände, han slutade prata med mig. Han ville väl inte va med mig” svarar jag och ler.
”Det var synd, han var ju så snäll.” säger hon.
 Jag ler och dricker upp den sista klunken av chokladen.

När vi kommer hem går jag upp på mitt rum och lägger in alla kläder i min stora garderob. Sedan lägger jag mig på sängen. Precis så ringer min mobil. Jag tittar på displayen och ser Eric’s namn. Varför ringer han mig nu? Han har ju inte pratat med mig på snart ett år. Jag struntar i det och svarar ändå.
”Hallå?” säger jag.
”Hej Elina!” säger han glatt.
”Hej Eric.” säger jag kallt.
”Alltså, förlåt att jag varit helt off och inte pratat med dig osv. men det är så att jag tappade bort min mobil….”
”Jaha okej… VI säger så” säger jag.
”Det är verkligen inte så att jag inte vill vara med dig, för det vill jag! Tro inget annat!” säger han snabbt.
”Mhmm..”
”Kan vi träffas så kan jag få förklara mer?” frågar han.
”Ja, okej då. Utanför mig om 10 minuter” svarar jag och lägger på.

Jag tar fram en av mina nyaste tjocktröjor och sätter på mig den. Sedan tar jag min mobil och går ner till vardagsrummet. Mamma sitter där och tittar på tv.
”Vad tittar du på?” frågar jag och ler.
”Du vet, CSI Miami, eller något. Blandar ihop alla.” svarar hon.
”Åh, min favorit serie!” säger jag och springer till soffan.
”Jaså, du springer till soffan när den står 2 meter ifrån dig? Väldigt udda!” säger mamma och ler.
”Vadå, jag kanske gillar att springa.” svarar jag.
”Ja, du har alltid varit helt konstig.” säger hon och ler mot mig.
”Tack mamma, tack. Det har jag ju ärvt från dig.” säger jag och ler stort.
”Nej, det har du inte. Det kommer från din far.” säger hon tyst.
”Mamma, jag går ut. Eric ringde och ville träffas. Jag kommer hem senast tio.” säger jag och går till hallen.
”Okej, vi ses sen!” ropar hon.

Jag tar på mig mina gula converse, tar min nyckel och går ut. Jag sätter mig på trottoarkanten och väntar. Jag börjar nynna på en låt, men jag vet inte vad den heter. Jag börjar nynna ännu högre och plötsligt lägger någon en hand på min axel. Jag hoppar till och andas häftigt.
”Förlåt, skrämde jag dig?” frågar Eric.
”Ja, det gjorde du” svarar jag och reser mig.
”Det var inte meningen” säger han.
”Okej, nu vill jag ha en förklaring.” säger jag snabbt.